katt, jobb, praktik, skola, allergi, kärlek
Det är mycket nu, både bättre och sämre saker händer hela tiden. Upp och ner, ner och upp, tuppen gal i granens topp.
För ca tre veckor sedan skaffade vi en liten Tiger, och namnet passar bra för han är tokig på alla de sätt man kan tänka sig att en katt kan vara tokigt på. Hoppar ner i toaletten, jagar sin egen svans, hoppar i gardinerna, biter på elkablar, ja listan går göra lång samtidigt som han är en mysig liten röd/vit kisse som man kan gosa länge med:)
Jobbar nu som vikarie på PÄS samtidigt som jag även gör en del av min praktik på samma avdelning, något som kan vara både bra och dåligt. Samtidigt som jag känner dom flesta så känner jag mig lite kluven ibland då det gäller arbetsuppgifter och så vidare, ska jag var uska eller ssk student? Tror nog att det ska gå men kan bli många timmar som spenderas där dom fyra kommande veckorna, speciellt då chefen redan första veckan frågar om pass som jag kan ta.
Skolan går bättre än förväntat, klarade sista tentan vilket är otroligt skönt och ytterligare en gång fick erik säga: vad var det jag sa! Är lite stolt över mig själv coh hoppas bara att det ska gå bra resten av terminen, för nu är det inte länge kvar till SOMMAR! Dock så kommer jag att jobba men det kommer bli skönt att slippa plugg. För det om något av är det mycket av nu den sista kursen av termin 4, vilket känns jobbigt men man ser ändå ljuset i tunneln:)
Det är något som gör att jag får extrema utslag och dom kliar massor! Efter att jag sedan kliat så svider det... Är väl snart över ett år jag har haft det här och jag vill verkligen veta vad det är, tar nästan vad som helst bara jag slipper det här helvetet. Även här kan man se nån sorts slut, förhoppningsvis, då jag har fått en tid i Sunderbyn tillslut. Allt jag vill ha är händer som inte ser ut som fan och är svullna som bara den och att det slutart klia!!
Tänk att det är ett och ett halvt år sedan vi träffades för första gången, tiden går fort och nu känns det som att vi kännt varandra hela livet men ändå är det så mycket kvar att lära känna och uppleva tillsammans. Skönt att man inte känner att man kan skriva något negativt om detta, och det är väl tur för det är han som gör att jag orkar med allt det som känns tungt och besvärligt.
För ca tre veckor sedan skaffade vi en liten Tiger, och namnet passar bra för han är tokig på alla de sätt man kan tänka sig att en katt kan vara tokigt på. Hoppar ner i toaletten, jagar sin egen svans, hoppar i gardinerna, biter på elkablar, ja listan går göra lång samtidigt som han är en mysig liten röd/vit kisse som man kan gosa länge med:)
Jobbar nu som vikarie på PÄS samtidigt som jag även gör en del av min praktik på samma avdelning, något som kan vara både bra och dåligt. Samtidigt som jag känner dom flesta så känner jag mig lite kluven ibland då det gäller arbetsuppgifter och så vidare, ska jag var uska eller ssk student? Tror nog att det ska gå men kan bli många timmar som spenderas där dom fyra kommande veckorna, speciellt då chefen redan första veckan frågar om pass som jag kan ta.
Skolan går bättre än förväntat, klarade sista tentan vilket är otroligt skönt och ytterligare en gång fick erik säga: vad var det jag sa! Är lite stolt över mig själv coh hoppas bara att det ska gå bra resten av terminen, för nu är det inte länge kvar till SOMMAR! Dock så kommer jag att jobba men det kommer bli skönt att slippa plugg. För det om något av är det mycket av nu den sista kursen av termin 4, vilket känns jobbigt men man ser ändå ljuset i tunneln:)
Det är något som gör att jag får extrema utslag och dom kliar massor! Efter att jag sedan kliat så svider det... Är väl snart över ett år jag har haft det här och jag vill verkligen veta vad det är, tar nästan vad som helst bara jag slipper det här helvetet. Även här kan man se nån sorts slut, förhoppningsvis, då jag har fått en tid i Sunderbyn tillslut. Allt jag vill ha är händer som inte ser ut som fan och är svullna som bara den och att det slutart klia!!
Tänk att det är ett och ett halvt år sedan vi träffades för första gången, tiden går fort och nu känns det som att vi kännt varandra hela livet men ändå är det så mycket kvar att lära känna och uppleva tillsammans. Skönt att man inte känner att man kan skriva något negativt om detta, och det är väl tur för det är han som gör att jag orkar med allt det som känns tungt och besvärligt.